ninnizen - en blogg om ditt och datt

Satt och läste en tjejs blogg och gästboksinlägg innan, johannamariams , och inser att det är många som har trubbel med sjukvården och inte har tagits på allvar. Det är väl så det är att vara ung, vi ska vara friska och får väl ofta ett litet leende och så säger de något i stil med "men du ser ju så pigg och kry ut, inte är du sjuk". Man blir trött trött trött på det hela. Jag har ju själv fått lida i så många år och dessutom mått riktigt dåligt över att ringa till jobbet och sjukanmäla mig eftersom ingen har trott på mig och jag ej haft någon direkt diagnos på mitt problem. Detta har gjort att varken föräldrar, läkare, chefer elelr kollegor trott på mig och det har snackats en massa bakom ryggen på mig. Det gör ju även det att man mår dåligt, inte nog med att man har en sjukdom som gör ont, man ska behöva få ont i själen också. Att det ska behöva vara så, har inte sjukvården lärt sig. Det är väl bättre att ta ett prov eller göra en undersökning extra för att ta reda på om det föreligger en sjukdom eller inte. men det handlar ju om pengar och även om att läkaren inte vill skicka alla patenter på diverse undersökningar för då får han/hon dåligt rykte och kännetecknas som "han/hon som skickar allt"...dvs en osäker jäkel. men hellre det än att patienter får lida och kanske t.o.m. då i onödan. Visst jag förstår att det inte alla gånger är lätt och kan vara diffusa symtom etc som patienterna har och att det ofta är brist på personal etc. Men att ignorera problemet och säga till patienten att den får gå hem och ta lite smärtstillande, det tycker jag är riktigt illa. Man måste försöka engagera sig lite mer och försöka luska ut vad som kan vara problemet. Jag fick ju typ stämpeln "deprimerad" och visst...det blev jag väl till slut av att ej bli trodd. Men det är farligt att stämpla någon så utan att verkligen reda ut situationen. Nä nu blir jag upprörd och ledsen över hur det fungerar....bäst att avsluta.

Kram